Att skala en apelsin...
Ja det var lite så det kändes, brukar jag tänka. Att jag var en apelsin med ett väldigt tjockt skal som jag slet bort på en och samma gång. När jag var hos min Ayurveda hälsorådgivare som heter Aurora sade hon att jag upplevdes precis som en vagn med åtta draghästar som alla ville springa åt olika håll. Detta stämde ju väldigt bra, så splittrad kände jag mig nämligen.
Det jag har förstått nu i efterhand är att känslor och mat verkligen hänger ihop. Jag hade inte kunnat prata om min mammas död med någon och körde på i livet mer än vanligt. Det vill säga jag hittade alltid på någonting att göra bara för att slippa tänka och känna. Det var så jag drog på mig en väldig stress under ett par år. Jag fattade ju innerst inne att jag inte hade tagit hand om traumat men jag orkade helt enkelt inte. Så när jag började med ayurvedan var jag ganska slutkörd som sagt.
Jag har varit vegetarian i cirka 15 år och har alltid trott att jag vart hälsosam. Godis har jag inte varit överdrivet förtjust i men chips däremot kunde jag vräka i mig en påse om dagen. Jag har dessutom alltid haft en bild av mig själv av att aldrig kunna gå upp i vikt vilket jag inte heller kunnat förrän då när jag mådde som allra värst vid veckorna innan ayurveda besöket. Då förändrades detta helt plötsligt och jag började sakta gå upp i vikt lite grann. Eftersom jag hade så ont i magen jämt så ville jag ju göra något åt det och eftersom jag alltid varit intresserad av hälsa så började jag med en utrensningskur, trodde jag, då jag bara åt sallad och fruktjuicer. Detta gjorde ju dock mina problem värre och på en vecka hade jag gått upp 5 kilo till, fått fet och glansig hy i ansiktet, vilket jag aldrig haft tidigare (har alltid varit torr som fnöske). Min vikt har alltid varit 53 och helt plötsligt vägde jag 60 kilo vilket jag aldrig tidigare gjort. Aurora berättad att detta hade att göra med min matsmältning som enligt henne var helt död. Sallad och råa grönsaker är nämligen väldigt svårsmält och har man ingen matsmältning så är det helt omöjligt att smälta. Därför lägger man helt enkelt på sig mer slagg i form av osmält föda och går på så sätt upp i vikt.
Så det jag gjorde var att ändra på allt. Från att i princip aldrig varit ensam, suttit uppe sent vid datorn varje natt, hittat på saker som en dåre (rest jorden runt, festat varje helg, jobbat i Norge, tagit diverse utbildningar etc) så flyttade jag till Helsingborg och slutade umgås med folk. Det enda jag gjorde var att meditera och ta det lugnt och på två veckor gick jag som sagt ner 14 kilo genom att ändra mina matvanor och att lägga mig tidigt. Aurora var sträng och befallde mig att bara äta tre små mål om dagen i form av soppor och gröt. ABSOLUT inga råa grönsaker, bröd och annat svårsmält utan bara så lättsmält som möjligt. Så detta var en chock för mig. Man går alltså upp i vikt av att äta sallad och ner i vikt genom att äta soppor med en massa fet grädde i. Detta blev min nya verklighet.
I samband med att jag rensade ur en massa slaggprodukter och gick ned dessa 14 kilo så öste det på samma sätt upp en massa känslor och för första gången kunde jag ta itu med mammas död på riktigt. Så det jag har förstått är att mat och tröstätande bildar en slags skyddsbarriär mot trauman och känslor. När man väl börjar rensa kroppen så får man alltså samtidigt vara beredd på att både det ena och det andra kommer poppa upp. Antagligen även därför många har svårt för att ändra på sina matvanor. På ett omedvetet plan är man kanske helt enkelt inte beredd att möta allt det jobbiga som kommer!!!
Det är detta jag menar med att det kändes som att jag var en apelsin som blev skalad. Skalet var skyddsbarriären som plötsligt försvann och under den var jag en känslig aktiv vulkan som helt plötsligt vällde över av känslor!
